femte augusti tvåtusentio


lysekil värmer alltid mitt hjärta,
älskar att bara få vara där, & verkligen få vara.
men rastlös som man är blev torsdagen en smögenrunda,
från ösregn till sol till nuvarande blixt&dunder.
nu är jag hemma igen, dags för nya äventyr.
håll i handen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0